En mycket god jul tillönskas alla er som är här och besöker Lisikon då och då!
Ska man förgylla en ikon är det bäst att göra det innan själva måleriet börjar. Risken är annars stor att guldet fastnar i de målade partierna och blir svårt att få bort. Om man vill ha ett mönster i guldet, som i glorian på ikonen till höger, gör man mönstret i pannåns kritgrund före förgyllningen. Mönstret syns sedan tydligt när ikonen är förgylld i och med att guldet är så tunt.
Den som vet vem som är katternas skyddshelgon vet också vilket helgon det är som kommer att porträtteras på den blivande ikonen.
Ikonen som jag skrev om i det föregående inlägget har nu fått sina färger och är klar! Serafim från Vyritsa var ett ryskt helgon som föddes 1866. Hans namn var ursprungligen Basil Mourajov och vid 54 års ålder inträdde han som novis i Alexander Nevskyklostret i Sankt Petersburg. Här blev han munk och tog namnet Serafim, för att hedra munken och ermiten Serafim från Sarov, som han mött i en dröm. Serafim, som dog 1949, blev särskilt känd för sina profetiska och undergörande förmågor. Han helgonförklarades av den ryska kyrkan år 2000.
En större bild på ikonen finns i galleriet.
Ofta räcker det med ett mindre antal pigment när man målar ikoner; kombinationen av dem gör att det ändå går att skapa en stor variation av nyanser och kulörer. Till den här ikonen, föreställande det ryska helgonet Serafim, har jag valt ut ett antal jordnära pigment som jag tycker bildar en fin helhet och som kan ge ikonen ett varmt uttryck.
En av de kvinnor som följde Jesus var Salome, eller Maria Salome som hon kallas ibland (inte att förväxla med en annan Salome som också nämns i Bibeln, nämligen Herodes dotter). Enligt Markusevangeliet, där Salome nämns vid namn, bevittnade hon korsfästelsen av Jesus och hon var även en av de kvinnor som efter sabbaten gick med myrra till Jesu grav – men fann den tom. På den här ikonen får Salome därför hålla i ett myrrakrus.
De myrrabärande kvinnornas festdag är den 3 augusti.
På den här ikonen samsas de två helgonen Barbara och Synkletika.
Barbara var ett mycket omtyckt helgon under medeltiden; hon räknas som en av de 14 ”nödhjälparna”, precis som Katarina av Alexandria och Margareta. Barbaras historiska existens är inte helt fastställd, men hon ska ha levt under 200-talet. I handen håller hon ett torn, vilket anspelar på att hon ska ha blivit inlåst i ett torn av sin far. Barbara lät då ta upp tre fönster i tornet för att påminna om treenigheten.
Synkletika kom från Alexandria och levde under 300-talet. När hennes föräldrar dog gav hon allt hon ägde till de fattiga och flyttade ut i öknen för att leva ett enkelt liv nära Gud, såsom ökenfäderna. Synkletika beskrivs också som en ”ökenmoder”. Hennes festdag är den 5 januari.
Profeten Hanna nämns kort i Lukasevangeliets beskrivning av Jesusbarnets införande i templet, något som skedde 40 dagar efter födseln. När Maria och Josef kom till templet med Jesusbarnet mötte de där Symeon och Hanna. Symeon var en rättfärdig, skriftlärd man, medan Hanna var en änka med profetisk gåva. I motivet där denna händelse skildras står Hanna ofta snett bakom Symeon, med en skriftrulle i handen. Här har jag målat endast Hanna, men skriften hon håller i handen (”Detta barn har skapat himmel och jord”) anspelar på mötet med Jesusbarnet i templet.
Det finns många olika varianter på Gudsmodersmotivet. Den här ikonen liknar mest ”passionens (lidandets) Gudsmoder”. I det motivet syns Gudsmodern och Jesusbarnet (precis som i denna ikon), men också två änglar i miniatyrformat, bärande ett spjut och ett kors – som en föraning om Jesusbarnets kommande öde. Med andra ord ett ganska ödesmättat motiv. I den här ikonen behöll jag Gudsmoderns eftertänksamhet och Jesusbarnets utforskande blick som möter betraktaren, men tog bort de två änglarna för att minska aktiviteten i motivet.
En större bild på ikonen finns i galleriet.
Årets påsk är sällsynt likt fjolårets: hög smittspridning, många som tyvärr är sjuka och rekommendationer om att tillbringa helgen utan några större firanden. Men oavsett om man firar påsken i kyrkan eller hemma är dess dramatik lika fascinerande: glädje, hopp, svek, lidande, död, sorg, uppståndelse!
En större bild av ikonen finns i galleriet.
Den 26 februari är helgondag för Fotina, den samariska kvinnan som mötte Jesus när hon skulle hämta vatten vid en källa utanför staden Sykar. Den samariska kvinnan är inte namngiven i Bibeln, men mötet och en lång dialog dem emellan återges. Mötet gjorde starkt intryck på kvinnan; hon lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden för att berätta att det kunde vara Messias hon mött. Det ledde till att fler samarier sökte upp Jesus och bad honom att stanna hos dem, vilket han också gjorde i ytterligare två dagar.
Den här ikonen är målad med huvudsakligen samma isländska pigment som den senaste ikonen av Maria Magdalena, och på samma typ av pannå.