Lisikon

I dag – den 21 januari – firas helgonet Agnes, som föddes omkring år 291. Enligt hennes helgonhistoria ska en man ha friat till henne när hon var i 13-års-åldern, men Agnes avfärdade frieriet med hänvisning till att hon redan var trolovad med Kristus. Eftersom kristna förföljdes vid denna tid fängslades Agnes och avrättades därefter.

Agnes betraktas som skyddshelgon för unga flickor.

Namnet Agnes kommer av det grekiska ordet agnós som betyder ”ren” eller ”kysk”. Eftersom namnet liknar det latinska ordet för lamm – agnus – avbildas hon ofta med ett lamm.

Nya Valamo är ett öppet och sprudlande kulturellt ortodoxt kloster i östra Finland. Till klostret hör också en folkhögskola med mycket kunniga lärare inom ikonmåleri. Nu i november hade jag möjlighet att vara där under två veckor och bl.a. gå en fortsättningskurs i förgyllning. Fokus låg på olika förgyllningsmetoder, tekniker och sätt att ornamentera och smycka guld vilket var både givande och inspirerande.

Deverthska kulturstiftelsen grundades 1963 för att stödja personer som (inom olika kulturområden) bidragit till att gestalta och tolka religiös problematik. Initiativtagare till stiftelsen var författarparet Elsa och Gunnar Wahlström. Vid årets stipendiehögtid, som ägde rum i Abrahamsbergskyrkan i fredags, fick jag ta emot stipendiet och stiftelsens plakett vilket jag känner mig mycket glad och hedrad över. Stort tack till Deverthska kulturstiftelsen!

Om Anna av Novgorod är ett av Sveriges mindre kända helgon, så är heliga Birgitta – eller Birgitta av Vadstena – desto mer känd. Hon föddes i Uppland 1303. När hon var i trettonårsåldern giftes hon bort med Ulf Gudmarsson, med vilken hon fick åtta barn. Efter att Birgitta blivit änka började hon få uppenbarelser, och 1349 reste hon till Rom för att bl.a. ägna sig åt bön. Det var i uppenbarelserna som hon fick uppgiften att inrätta en ny klosterorden med centrum i Vadstena. Birgitta levde i Rom fram till sin död 1373. År 1591 blev Birgitta helgonförklarad, och hon räknas som ett av Europas skyddshelgon.

Marta, som syns på ikonen intill, bodde i byn Betania och var syster till Lasaros och Maria. Hon omtalas i både Lukasevangeliet och Johannesevangeliet. Johannes skriver bl.a. att Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros och besökte dem i Martas hem. Marta räknas också (i de östliga kyrkorna) som en av de myrrabärande kvinnor som kom för att besöka Jesu grav, men fann den tom. Eftersom Marta tog emot Jesus i sitt hem och lagade mat till honom ses hon som ett skyddshelgon för bl.a. kockar och köksor.