Lisikon

Petrus var en galileisk fiskare som egentligen hette Simon Barjona. Han och hans bror Andreas blev Jesus första lärjungar. Det var Jesus som gav honom namnet Petrus (vilket betyder ’klippa’), och förklarade att ”på den klippan ska jag bygga min kyrka”. Petrus lovades också nycklarna till himmelriket, vilket förklarar varför Petrus i ikonerna ofta avbildas med en eller flera nycklar i sin hand. Petrus är den lärjunge som tre gånger förnekar Jesus på långfredagens morgon, precis som Jesus förutsagt på skärtorsdagens kväll. Petrus ska ha dött martyrdöden i Rom under Neros förföljelser någon gång 64–68 efter Kristus. Han avbildas därför ofta som en äldre man med grånat hår och skägg. En större bild finns i galleriet.

Rätt vad det är tar färgen slut, och då får man riva mer… Färgen blandas av pigment, som man (tillsammans med lite vatten) river mot en glasskiva så att inga korn blir kvar i färgen. Här ovan är det spansk rödockra som rivs. Det är ett naturligt jordpigment som ger en orange-röd färg.

Den senaste ikonen som hittat in i bildgalleriet är en mindre ikon av Johannes döparen. Johannes döparen har en tydlig ikonografi som gör honom lätt att känna igen – hans hår är som regel långt och vildvuxet på grund av hans asketiska liv i trakterna kring Jordan, hans klädedräkt målas ofta blå och med vågliknande former vilket anspelar på dopet och Jordan. Ibland målas han också med vingar. Om man betraktar deesisraden på en ikonostas ser man alltid Johannes döparen direkt till höger om Kristus.

En större bild av ikonen hittar du bland helgonen på Galleri-sidan.

I dag och i går har jag behandlat sidorna på några av mina redan färdiga ikoner med antikvax. Ibland är sidorna på pannåerna väldigt vackert lackade eller betsade från början och då behövs det inte, men om sidorna är obehandlade och beroende på motiv och färgsättning kan det passa bra med en mörkare nyans som ändå låter ådringen i träet lysa igenom.

Johannes Klimakos föddes troligen runt år 570 och inträdde i 16-årsåldern vid Sinaiklostret. Efter 19 år i klostret drog han sig undan för att leva som eremit i Tholos under 40 år. Vid 75 års ålder valdes han till abbot i klostret. Han dog år 649. Namnet ”Klimakos” (som betyder ”stegen”) har han fått efter ”Paradisstegen” – ett verk som han skrev mot slutet av sitt liv, i vilket han utifrån sina erfarenheter ger vägledning för att stiga till andlig fullkomlighet.
   Förlagan till den ikon som jag målat här – som kan ses i större format bland helgonen på gallerisidan – kommer från St. Katarinaklostret på Sinaihalvön.