Lisikon

Ofta räcker det med ett mindre antal pigment när man målar ikoner; kombinationen av dem gör att det ändå går att skapa en stor variation av nyanser och kulörer. Till den här ikonen, föreställande det ryska helgonet Serafim, har jag valt ut ett antal jordnära pigment som jag tycker bildar en fin helhet och som kan ge ikonen ett varmt uttryck.

På den här ikonen samsas de två helgonen Barbara och Synkletika.

Barbara var ett mycket omtyckt helgon under medeltiden; hon räknas som en av de 14 ”nödhjälparna”, precis som Katarina av Alexandria och Margareta. Barbaras historiska existens är inte helt fastställd, men hon ska ha levt under 200-talet. I handen håller hon ett torn, vilket anspelar på att hon ska ha blivit inlåst i ett torn av sin far. Barbara lät då ta upp tre fönster i tornet för att påminna om treenigheten.

Synkletika kom från Alexandria och levde under 300-talet. När hennes föräldrar dog gav hon allt hon ägde till de fattiga och flyttade ut i öknen för att leva ett enkelt liv nära Gud, såsom ökenfäderna. Synkletika beskrivs också som en ”ökenmoder”. Hennes festdag är den 5 januari.

Det finns många olika varianter på Gudsmodersmotivet. Den här ikonen liknar mest ”passionens (lidandets) Gudsmoder”. I det motivet syns Gudsmodern och Jesusbarnet (precis som i denna ikon), men också två änglar i miniatyrformat, bärande ett spjut och ett kors – som en föraning om Jesusbarnets kommande öde. Med andra ord ett ganska ödesmättat motiv. I den här ikonen behöll jag Gudsmoderns eftertänksamhet och Jesusbarnets utforskande blick som möter betraktaren, men tog bort de två änglarna för att minska aktiviteten i motivet.

En större bild på ikonen finns i galleriet.

Den 26 februari är helgondag för Fotina, den samariska kvinnan som mötte Jesus när hon skulle hämta vatten vid en källa utanför staden Sykar. Den samariska kvinnan är inte namngiven i Bibeln, men mötet och en lång dialog dem emellan återges. Mötet gjorde starkt intryck på kvinnan; hon lämnade sin vattenkruka vid brunnen och gick tillbaka till staden för att berätta att det kunde vara Messias hon mött. Det ledde till att fler samarier sökte upp Jesus och bad honom att stanna hos dem, vilket han också gjorde i ytterligare två dagar.

Den här ikonen är målad med huvudsakligen samma isländska pigment som den senaste ikonen av Maria Magdalena, och på samma typ av pannå.

Ikonen till höger – som är pudrad med krita och där rester av guldflagor ligger kvar – har precis kompletterats med förgyllning av detaljerna. Om några månader är det dags att olja den, och då försvinner det vita kritdammet och färgerna djupnar. Det gäller att ha tålamod! Och tålamod är något som verkligen har krävts av oss alla det här året. Jag hoppas att vi har ett bättre nytt år i antågande bakom hörnet, och önskar alla er som är inne här på Lisikon en god jul!